ensam. ensam!

jag är ensam hemma. och LIVRÄDD.
så fort det inte finns nån i närheten får jag panik och börjar tänka igenom en miljon skräckfilmer. eller i alla fall de fåtal jag vågat se.
har tänt varenda lampa i huset tror jag.

jag undrar om det är lite fel på mig kanske?
nästan varje kväll när jag ska sova ligger jag livrädd och lyssnar efter ljud och blundar stenhårt. och vågar absolut inte ha fötterna utanför täcket. eller inte någon annan kroppsdel heller för den delen. möjligtvist halva huvudet. möjligtvis.
trots att jag vet att jag har min bror i rummet bredvid och mamma och pappa rakt under mig. psykolog nästa? typ.

alltså. nån får gärna ta och komma hem nu. nu!

Kommentarer

Säg nåt fett!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0