att inget är för evigt är väl underförstått

jag lider uppenbarligen av någon form av separationsångest. ingen lindrig sådan heller.
sjukt frustrerande att inte kunna göra så mycket annat åt saken än att puffa bubbelgum.
jag är inte den som gråter (med undantag för när dobby dör i harry p), vad fan hände?
behöver nog en smäll på käften för att komma i rätt balans.




Kommentarer

Säg nåt fett!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0